Norra Sardinien.

Väl passerat tullen på flygplatsen i Alghero. kan det vara bra att ha både euro och cent i mynt. Då kan du köpa bussbiljett in till stan i en liten röd automat till höger på väggen, precis innan kiosken när du kommer ut i terminalen. Bussarna går på tidtabell, tar 20 min och kostar under 1 €.

Det var Genova-släkten Doria som på 1100-talet inrättade det fästet som numera är staden Alghero. Namnet är lite roligt, eftersom det helt riktigt har med just alger att göra. Det finns mycket alger ute vid kusten just här, och därifrån har staden fått sitt namn. Dessa alger kunde vi se ganska mycket av längs med stranden som sträcker sig från Algheros norra och moderna turistdel och mot staden Fertilia.

En fantastiskt god pizza på mysig restaurang som var fullsatt med italienska par; så var den första kvällen. Även om kanske inte pizza är så typiskt för just Sardinien, så är Sardinen ändå Italien, och på menyn, som bara fanns på italienska, fanns det 70 olika pizzor.

På hotel Lloc D'or serverade värdinnan nästa morgon kaffe med mjölk, croissanter, yoghurt, juice och andra små bakverk från närmsta bageri. Kanske ingen frukost för skandinaviska magar, men det här är Sardinien.

Gamla stan och promenaden långs sjön som gjordes i gatlyktornas sken dagen innan, skulle nu göras i dagsljus. Algheros gamla stad är mycket vacker. De gamla försvarsvärken är gränsen mellan hav och stad och ger staden på dess lilla halvö en vacker inramning. Här kan man promenera bland gamla hus och se de gamla männen som också tar sin morgonpromenad, kvinnan som luftar sin lilla hund, eller föräldrar trilla runt på sina små. Här finns murar och torn, bl.a. Torre di San Giacomo som är från 1400-talet, åttakantigt och en gång i tiden blev använt som inhängning för stadens strykhundar. När man inte vill gå längre kan man sätta sig ner på ett kafé, ta en kopp stärk kaffe och dagens andra croissant och hoppas magen inte börjar skrika efter fibrer. Nedanför försvarsmurarna ligger enstaka små fiskebåtar. Garnen torkar bredvid och här växter de största aloe verorna. Barockkyrkan San Michele en minuts promenad härifrån har två stuckprydda altare från slutet av 1600-talet, kupolen som gjord av små choklad non-stop.

På kvällen blev det en mycket bra, och inte minst populär restaurang där man kunde köpa pizza by the meter, samt pastarätter. Hemma i Sverige äter jag sällan pasta på restaurang. Men i Italien provar jag. Och det var så al dente som det kunde vara; spaghetti, tomatsås med vitt vin och färska frutti di mare. Stora räkor och olika sorters musslor gör att man kanske blir lite smutsig på fingrarna när man äter. Men vad gör väl det i trevligt sällskap och när maten smakar himmelskt?