10 oktober 2009

Vinfestival och loppis i Chisinau.






Chisinau har tre busstationer, den norra som bussarna från Odessa via Transdnestrien kommer till har inga bankomater och växlingskontoret stänger tidigt på eftermiddagen. En taxichaufför växlar några av mina dollar om till lei för en inte alltför dålig kurs, och han får 6 dollar för färden till mitt hostel som jag hittat genom hostelworld.com.

Det är högsesong i Chisinau just den här helgen. Det innebär att jag inte är den enda turisten på hostellet, utan att vi är två. Klart att ett toppmöte för tidigare och nuvarande kommunister eller åtminstone ettpartifolk samma helg är viktigare än en folklig festival, så festivalen flyttas ut från centrum och till MoldExpos område. Där kommer förövrigt staden enda kvarvarande Lenin till nytta.

Jag träffer Janush som blir min guide för dagen. Vi går mellan hantverkare och degusteringar, grillspett, spädgriar med paprika till örhängen, Några bröd är formade som lamm. Tjejer och killar poserar gärna i traditionella kostymer. Där är tv-kameror, vakter och lila ballonger sammansatta till klasar av vindruvor. Vi börjar bli hungriga och hittar ett lämligt ställe med plaststolar och bord, och där maten ser fin och fräsch ut, vilket den egentligen gjorde överallt. Jag plockar till mig en tallrik. Janush förklarar vilken mat jag har vald; mamalyga (en form av polenta), chugir (leverbiffar), rechi turi (grisfötter i gele) och lite till. Till det serveras hemmagjord vin och allt för 20 kronor. Nu är Moldavien inget rikt land. Dock är det nog inte så eländigt som man här hemma kanske tror. Omsättningen på festivalen lär nog i alla fall vara ganska betydande, utan att det nödvändigtvis syns i landets BNP. Gissar jag.

Janush tar mig med vidare med runt i stan. Vi går på café och museum. Vi promenerar huvudgatan uppkallat efter Stefan den Store, eller Stefan cel Mare på rumänska/moldaviska. Han var en 1400-tals furste som kämpade mot turkar, ungrare och polacker och säkert inte bara var snäll. Men han gjorde Moldavien stärkt, och det är väl ändå en skillnad från nu.

På loppisen vid tågstationen säljer folk sina, grannens och säkert också lite småstulna grejer. För den som vill ha finns vykortserier med Alla Pugacheva, LP-skivor med moldavisk folkmusik, virkade barnkläder, böcker om och av Stalin, ens döda mosters gamla peruker, nagellack och själv fastnar jag lite för en banner från det moldaviska kommunistpartiets 70års jubileum för två kronor. Det är en döv kvinna runt 40 år som säljer denna med handskriven prislapp på. Med begränsat, dock existerande och dessutom svenskt teckenspråksvokabulär säger jag att jag är turist från Sverige. Det förstår hon, blir mycket glad och säger något i stil med att jag måste vara försiktig och uppmärksam på ficktjuvar här på marknaden. Det ska jag vara, och efter några leenden säger vi hejdå till varandra.

9 oktober 2009

Odessa




Odessa har man hört talats om. Man vet kanske inte varför. Men på något sätt finns den där i medvetandet. Jag har länge velat åka dit och hade även planer på det. Fast livet ville annorlunda. Nu däremot är det annorlunda. På resan genom Ukraina, Moldavien och Rumänien är just Odessa första stop. Staden med Potemkin-trapporna, kända från revolutionsåret 1905 och filmen om slagskeppet med just namnet Potemkin.

Efter att ha satt min stora ryggsäck i bagagerummet på tågstationen letar jag mig fram till busstationen där jag senare på kvällen ska ta bussen till Chisinau, huvudstad i Moldavien, eller Moldova om min vill. 40 minuters promenad senare, + kanske 20 extra minuter fram och tillbaka mellan kassorna hos några ytterst inte servicemindade kassörskor som jag nästan hoppas inte fått sin lön på mycket länge, står jag med biljetten till grannlandet i handen. Det är dags att upptäcka Odessa.

El-buss nr 5 tar mig för en krona tillbaka dit jag kom ifrån. Det är härligt att komma till Svarta Havet, även i oktober. Luften är fräsch, mild och fin. Staden är grön. Vinrankorna som snirklar sig upp på fallfärdiga balkonger från hål i asfalten vittnar antagligen om vad som ska komma. Inte är det här någon grå sovjetstad inte. Operahuset från 1887 anses vara ett av världens finaste. Även om jag bara ser det från utsidan håller jag med. Caféernas uteserveringar är i full sväng. Lyxbutiker, antikvariat, moderna shoppingkomplex vägg i vägg. Jag blir imponerad av Passazh. En överbyggd passage låter för simpelt. Här finns mer antikvariat, gallerior, konstaffärer, souvenirer och caféer. Det är inte särskild stort, men vilken dekor. Ett litet valutaväxlingskontor hade också hittat sin plats, se bild.

På torget, den gamla marknadsplatsen vid Alexandrovskij, står en gammal kvinna och säljer nästan lika gamla vykort. Jag pratar lite med henne. Fast med de vykortspriser som hon uppger är det nog inte så synd om henne. Hon kan nog leva länge bara hon får såld ett enda kort! De berömda trapporna däremot är en besvikelse. De 192 stegen som jag inte räknar eftersom jag litar på de 100 guideböcker som redan gjort det, går rakt ner i en trafikerad väg. Där blir det bara stopp, om man inte går under vägen och kommer ut i hamnterminalen där man får utsikt över några restaurangbåtar och industrikranar.

Man kan säkert stanna ett par dagar, då hade jag kanske hunnit klippa mig, samt gå på ett konstmuseum, ev ut på en bar. Odessa er vacker, men jag ska vidare. Och jag hade varit nöjd, om min buss inte hade blivit inställd, om någon kunde ha informerat mig om det, om de inte bara försökte ge mig pengarna tillbaka istället för ny biljett... Till slut fick jag biljett på en senare buss, men inte var det de anställda på busstationens förtjänst.

16 februari 2008

Norra Sardinien.


Väl passerat tullen på flygplatsen i Alghero. kan det vara bra att ha både euro och cent i mynt. Då kan du köpa bussbiljett in till stan i en liten röd automat till höger på väggen, precis innan kiosken när du kommer ut i terminalen. Bussarna går på tidtabell, tar 20 min och kostar under 1 €.

Det var Genova-släkten Doria som på 1100-talet inrättade det fästet som numera är staden Alghero. Namnet är lite roligt, eftersom det helt riktigt har med just alger att göra. Det finns mycket alger ute vid kusten just här, och därifrån har staden fått sitt namn. Dessa alger kunde vi se ganska mycket av längs med stranden som sträcker sig från Algheros norra och moderna turistdel och mot staden Fertilia.

En fantastiskt god pizza på mysig restaurang som var fullsatt med italienska par; så var den första kvällen. Även om kanske inte pizza är så typiskt för just Sardinien, så är Sardinen ändå Italien, och på menyn, som bara fanns på italienska, fanns det 70 olika pizzor.

På hotel Lloc D'or serverade värdinnan nästa morgon kaffe med mjölk, croissanter, yoghurt, juice och andra små bakverk från närmsta bageri. Kanske ingen frukost för skandinaviska magar, men det här är Sardinien.

Gamla stan och promenaden långs sjön som gjordes i gatlyktornas sken dagen innan, skulle nu göras i dagsljus. Algheros gamla stad är mycket vacker. De gamla försvarsvärken är gränsen mellan hav och stad och ger staden på dess lilla halvö en vacker inramning. Här kan man promenera bland gamla hus och se de gamla männen som också tar sin morgonpromenad, kvinnan som luftar sin lilla hund, eller föräldrar trilla runt på sina små. Här finns murar och torn, bl.a. Torre di San Giacomo som är från 1400-talet, åttakantigt och en gång i tiden blev använt som inhängning för stadens strykhundar. När man inte vill gå längre kan man sätta sig ner på ett kafé, ta en kopp stärk kaffe och dagens andra croissant och hoppas magen inte börjar skrika efter fibrer. Nedanför försvarsmurarna ligger enstaka små fiskebåtar. Garnen torkar bredvid och här växter de största aloe verorna. Barockkyrkan San Michele en minuts promenad härifrån har två stuckprydda altare från slutet av 1600-talet, kupolen som gjord av små choklad non-stop.

På kvällen blev det en mycket bra, och inte minst populär restaurang där man kunde köpa pizza by the meter, samt pastarätter. Hemma i Sverige äter jag sällan pasta på restaurang. Men i Italien provar jag. Och det var så al dente som det kunde vara; spaghetti, tomatsås med vitt vin och färska frutti di mare. Stora räkor och olika sorters musslor gör att man kanske blir lite smutsig på fingrarna när man äter. Men vad gör väl det i trevligt sällskap och när maten smakar himmelskt?

29 oktober 2007

Rödsej från Salten i Norge.


Rödsej är en maträtt från Salten i Nordland län i Norge. Ska man göra den från början tar man helt färsk sej, rensar dem och lägger dem i en bunke ihop med grovt salt. Där ska de sedan ligga kalt ungefär ett år och under tiden ska fisken ha fått röd färg.

Nu är det ju inte alltid man har möjlighet att låta en bunke fisk stå på balkongen i ett år, och som tur är kan man köpa vakumpackad rödsej i Norge.

Fisken kokas tills köttet lossnar enkelt från benen. Den kan lätt bli torr, så rikligt med vitsås rekommenderas till denna fisk som annars serveras med kokt potatis, morrötter och knaperstekt bacon. Man kan också stuva morrötterna, eller servera med stekt lök, fast det gjorde inte jag.

God och enkel husmanskost från Salten!

20 oktober 2007

Fårikål


Just det, det är som det låter. Får i kål. Jag tror det var i någon norskt radioprogram på 70-talet som denna rätt blev kårad Norges nationalrätt. Och det kan jag förstå. Det jag däremot inte förstår är varför den inte är vanlig i Sverige. Det är en billig rätt, kan serveras till vardag och fest, kan värmas upp, gör sig själv på spisen och smakar himmelskt. God gammal husmanskost helt enkelt. Och det är lika enkelt att göra till 4 pers som till 40. Det enda man då behöver är större gryta.

Hur gör man?

Lammbog är troligen det bästa och rimligaste köttet att använda. Jag köper mitt kött för runt 40 kronor kilot i Skärholmen. Och eftersom köttet är hallal, så passar det att äta för alla.
Lägg lagvis i en gryta: vart annat lag lammbog med ben, vart annat lag vitkål i klyftor. Mellan varje dag har du en matsked vanligt vetemjöl. Salta, ha i ganska mycket helpeppar, om du vill några lagerbärblad (det hade inte jag) och för den som är löktokig, så ha i vanlig gullök i klyftor. Ha några deciliter vatten i grytan. Vattnet ska ligga på botten av grytan, det ska absolut inte täcka. Koka upp och lät koka med lock 2-3 timmar tills köttet lossnar från benen. Kolla då och då samt skaka på grytan. Det ska inte koka torrt och inte bränna fast.
Servera med kokt potatis, gärna mandel om du har. Om du vill ha en tjockare, mer redat sås, ha i större mängt mjöl. Vill du inte, så ha i mindre.

Gott blir det i alla fall. Och när serverade du något typiskt norskt senast?

7 maj 2007

När du har för mycket tomater….


…gör du en tomatsoppa. Många gillar inte tomatsoppa. Många får associationer till ”rör ut posens innehålld i 1 liter vatten. Koka i 10 minuter”. Så gör inte jag. Fast det tar knappast mer än 10 minuter ändå.

Fräsa upp lite lök och vitlök i en gryta. Hacka sedan alla tomater som inte längre gör sig snyggt på en macka. Fräsa dessa fräsa lite tillsammans med löken. Om du vill kan du också använda vanliga burktomater eller minitomater på burk och det skadar inte om du låter någon soltorkad tomat koka med. Ha i vatten, maizenamjölredning till lagom konstistens. Salta, krydda med basilika eller om du har en annan god örtblandning. Har du lite överbliven vitt vin, gör det sig alldeles utmärkt i soppan.

För en rundare smak gör du här som man nästan alltid annars gör, Ha i grädde. Servera med riven parmesan eller annan riven vällagrad vit ost och gott rostad bröd.

Själv däremot serverade jag inte med riven parmesan. Att jag en kväll gjorde tomatsoppa berodde på saker:
1: Jag hade lite väl många ”gamla” tomater i min kyl.
2: Dagen innan hade jag ätit ostfondue. Då blir det alltid lite ost kvar i grytan. Jag är inte förtjust i att slänga mat, inte den här gången heller. Så det som var kvar av fondun blev till små ostbollar som fick smälta och bli långa delikata trådar i min tomatsoppa dagen efter.

3 maj 2007

Vårens grönska.



Våren i Sverige kom tidigt i år. Det är ingen nyhet, så nog om det. Som en konsekvens av det kom också nässlorna extra tidigt. Och medan jag förra året plockade nässlor i mitten av maj, var det så jag firade 1 maj i år. Och till ni som ev undrar; Nej, jag har inte tittat på Kicki Danielsson i ”Du är vad du äter”.

En förmiddag varje vår brukar jag gå ut, leta upp ett ställe med mycket nässlor och sedan plocka. En stor blå Ikea-kasse, en sax och ett par handskar är det som behövs. Jag klipper av varje skott och lite till. Kanske de 10 översta centimetrarna. Lyftar sedan snabbt och försiktigt upp i kassen med handskarna på händerna. Det blir minimalt med ogräs och man bränner sig inte.

Blir det jättemycket nässlor kan de tvättas efteråt i badkaret. Om man inte orkar plocka så länge, eller finns det inte så mycket att plocka, så får diskhon funka. I år använde jag för första gång salladsslungan för att tvätta nässelskotten. Det gick utmärkt och det gör jag nog nästa vår också.

Tvätta nässlorna och lägg dem i en förhållandevis stor gryta. Nässlorna ska nu förvällas. Et par deciliter vatten i grytan, på med värmen, på med locket. Låt vattnet koka upp. Kolla efter ett par minuter. Rör om, låt koka et par minuter till. Enda sättet att bränna sig på nässlorna nu är genom ångan. Det mesta av vattnet har kokats bort, låt bli kallt och grovhacka sedan.

Nu ser nässlorna ut som hackat spenat och det doftar underbart. Det du inte använder direkt, fryser du ned i portionsförpackningar. Och portionens storlek beror ju på hur många du brukar göra mat till.

Om du vill använda lite av nässlorna direkt, finns det otroligt mycket du kan göra. Gör nässelsoppa som självklart kan varieras på alla olika sätt.
Eller blanda nässlorna med feta-ost och gör turkiska börek. Du kan också göra nässelbröd. Googla fram recept eller se vad som skrivs i någon gammal svensk kokbok.

Själv gjorde jag en variant på den traditionella nässelsoppan:

Fräsa upp lite finhackad charlottenlök i en gryta tillsammans med bitar av en god krydding korv. Använd smör. Ha i nässlorna. Nu tillsätter du nästan en liter grönsaks- eller kycklingbuljong, samt en maizena-redning till lagom konsistens. Smaka av med lite chili, muscat, ev lite salt, vitt vin eller sake. Tycker du om en krämigare soppa gör du som jag, ha i lite vispgrädde.

Om soppan är en huvudrätt, vilket nässelsoppa kanske ofta är, ha i bitar av kokt potatis och ett kokt ägg, peppra och servera!