Jag hyr rum för 18 dollar hos Lena som jag hittade genom hostelworld.com. Mer centralt kan det knappast bli, i ett högt våningshus, med utsikt rakt ner mot stora tomma torget. Jag köpte en flaska transdnestriskt rött, Cabernet, för 12 kronor i en Kvint-affär. Kvint är landets egen spritfabrik och det sägs att de förr producerade den bästa cognac, eeh, förlåt, brandy, i hela Sovjetunionen. Att öppna en flaska brunt brännvin för att dricka själv på semestern är inte helt jag, men det bruna kan man ta med sig hem. Caberneten däremot vill släpa land och strand runt, så den får drickas på plats.
Lena tycker själv de moldoviska vinerna är bättre än just Kvints viner. Kvint borde hålla sig till cognac. Och visst är deras cognac en fin souvenir, 60 kronor för en halvliter som lagrats i 8 år och dessutom är på en fin flaska. Vad den smakar dock får jag ta redo på när jag kommer hem.
Innan resan kontaktade jag Kvint för omvisning på fabriken, och visst kan man det. Om man är en grupp. Men det är inte jag, och jag har ju desstom redan varit på omvisning på en cognacsfabrik, dock i Armenien, och hur olika kan dessa postsovjetiska cognacsproducenter vara? På fabriken i Jerevan hade de en tunna som skulle öppnas när det blev fred i Nagorno Karabakh. Undrar om de har samma i Tiraspol!
Jag tyckte i alla fall vinet var gott. Lättdrucket, utan tyngd, inget att bära hem direkt, men helt ok där och då, när man skriver vykort och äter kyckling- och svampfylda blinier från landets egen halvfabrikat-fabrik. För visst, i Transdnestrien producerar vi allt själv. Jag frågar Lena om det är något man inte producerar själva. -"Ja, vi har ingen godisfabrik."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar