Chisinau har tre busstationer, den norra som bussarna från Odessa via Transdnestrien kommer till har inga bankomater och växlingskontoret stänger tidigt på eftermiddagen. En taxichaufför växlar några av mina dollar om till lei för en inte alltför dålig kurs, och han får 6 dollar för färden till mitt hostel som jag hittat genom hostelworld.com.
Det är högsesong i Chisinau just den här helgen. Det innebär att jag inte är den enda turisten på hostellet, utan att vi är två. Klart att ett toppmöte för tidigare och nuvarande kommunister eller åtminstone ettpartifolk samma helg är viktigare än en folklig festival, så festivalen flyttas ut från centrum och till MoldExpos område. Där kommer förövrigt staden enda kvarvarande Lenin till nytta.
Jag träffer Janush som blir min guide för dagen. Vi går mellan hantverkare och degusteringar, grillspett, spädgriar med paprika till örhängen, Några bröd är formade som lamm. Tjejer och killar poserar gärna i traditionella kostymer. Där är tv-kameror, vakter och lila ballonger sammansatta till klasar av vindruvor. Vi börjar bli hungriga och hittar ett lämligt ställe med plaststolar och bord, och där maten ser fin och fräsch ut, vilket den egentligen gjorde överallt. Jag plockar till mig en tallrik. Janush förklarar vilken mat jag har vald; mamalyga (en form av polenta), chugir (leverbiffar), rechi turi (grisfötter i gele) och lite till. Till det serveras hemmagjord vin och allt för 20 kronor. Nu är Moldavien inget rikt land. Dock är det nog inte så eländigt som man här hemma kanske tror. Omsättningen på festivalen lär nog i alla fall vara ganska betydande, utan att det nödvändigtvis syns i landets BNP. Gissar jag.
Janush tar mig med vidare med runt i stan. Vi går på café och museum. Vi promenerar huvudgatan uppkallat efter Stefan den Store, eller Stefan cel Mare på rumänska/moldaviska. Han var en 1400-tals furste som kämpade mot turkar, ungrare och polacker och säkert inte bara var snäll. Men han gjorde Moldavien stärkt, och det är väl ändå en skillnad från nu.
På loppisen vid tågstationen säljer folk sina, grannens och säkert också lite småstulna grejer. För den som vill ha finns vykortserier med Alla Pugacheva, LP-skivor med moldavisk folkmusik, virkade barnkläder, böcker om och av Stalin, ens döda mosters gamla peruker, nagellack och själv fastnar jag lite för en banner från det moldaviska kommunistpartiets 70års jubileum för två kronor. Det är en döv kvinna runt 40 år som säljer denna med handskriven prislapp på. Med begränsat, dock existerande och dessutom svenskt teckenspråksvokabulär säger jag att jag är turist från Sverige. Det förstår hon, blir mycket glad och säger något i stil med att jag måste vara försiktig och uppmärksam på ficktjuvar här på marknaden. Det ska jag vara, och efter några leenden säger vi hejdå till varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar